tisdag 4 september 2012

Ekens dotter

Jag är verkligen fruktansvärt dålig på att blogga. Sedan jag sist skrev har jag hunnit läsa en bekants böcker som heter "Ekens dotter" och består av två delar. "En av de sista" och "splittrade skärvor" (har dem inte framför mig nu men jag tror jag fick namnen rätt).

Helt otroligt bra var dem, fastnade totalt. Huvudpersonen heter Kel, och i bokens början är hon 10 år och totalt ovetande om vilken vändning hennes liv kommer att ta. Vi får följa hennes liv från barn till ung vuxen, genom kärlek och förlust, lek och allvar.  Kärnan i berättelsen, eller vad man skall kalla det, men det den lite kretsar kring är ett ounvikligt krig som är avgörande för Kels (och många andras öde), men berättelsen är mångdimensionell och handlar även om att finna sin identitet, gott och ont, magi, älvor och andra varelser och folk, respekt och mångfald.

Berättelsens värld (och tid?) är fiktionell och känns lite medeltida.

Jag rekomenderar dem starkt.

lördag 11 augusti 2012

Hungerspelen igen

Dålig uppdatering, tur att man inte har följare. Läste ut sista delen av hungerspelstriologin för någon vecka sedan. Har inte börjat läsa något nytt än. Kan inte riktigt släppa hungerspelen och då är det ingen idé att börja läsa något nytt.

Hur som helst. I sista boken kommer ju såklart revolutionen. Ledarna för rebellerna vill använda Katniss som en propagandafigur, "The Mockingjay" (Bokens engelska titel är ju "Mockingjay").

I de två tidigare böckerna har hungerspelen utspelats på en arena, i den tredje utspelas det i huvudstaden. Skillnaden är att fler än en kan överleva, och att även presidenten är en av deltagarna.

Jag har fortfarande så fruktansvärt mycket analys att dela med mig av angående denna bok men tiden finns inte. Återkommer om det.

Imorgon ger jag mig på nästa titel i skaran av böcker jag vill läsa.

Väl mött
Nadja

söndag 29 juli 2012

"Catching fire"

Eller "fatta eld" som den heter på svenska tar läsaren tillbaka till Panem och händelserna efter segern för Katniss och Peeta i 74:e versionen av hungerspelen.

För att sammanfatta lite av handlingen innebär detta att Katniss nu är ganska välbärgad. Hon är dock medveten att händelsen som gjorde att både hon och Peeta kunde utropas som segrare i "spelet" inte ses med blida fingrar av de högre makterna i huvudstaden och innan segerturen får hon till och med ett personligt besök av president Snow, som.på ett övertygande sätt kräver av Katniss att hon dämpar den låga som tänts i distrikten.

Trots att en stor del av boken ägnas åt det 75:e hungerspelet (som Katniss och Petra såklart är deltagare i) händer det så otroligt mycket i denna bok att ta med till den sista och avslutande "Mockingjay" eller "Revolt" som den heter på svenska (där det engelska namnet helt klart är bättre än det svenska".

Vad gäller djupare analys av bokens samhällskritiska sensmoraler och utforskandet av den mänskliga naturen (pure evil contra pure love) blir det i nästa inlägg då jag nu skall se en film.

Läsvärdheten är hög. Jag är väldigt nyfiken hur allt kommer att sluta då jag fått begäran av en bekant att säga vad jag tyckte om slutet. "Du måste säga vad du tyckte om slutet sen!!"

Väl mött

onsdag 25 juli 2012

Hungerspelen

Jag läste ju bok 1 i denna serie på Svenska. Nu har jag dock köpt uppföljarna och det fick bli på engelska. Jag har också fått lära mig att dessa klassificeras som ubgdomsböcker. Haha hög nivå på min läsning på senare tid...

Nu sitter jag på ett tåg som går mot Borlänge/Falun så dags att hugga in.


måndag 23 juli 2012

Hungerspelen av Suzanne Collins

Jag läser helt klart snabbare än vad jag skriver.

Jag har nu även "Hungerspelen" att foga till min lista av lästa men icke recenserade böcker. Dum som jag är köpte jag den på svenska. Jag föredrar generellt sett att läsa böcker av författare som skriver på engelska eller amerikanske på originalspråket men nu blev det bara så.

Boken tar med läsaren till någon form av post apokalyptisk värld där det som är kvar av Nordamerika numera är landet Panem. Vilket år det är framkommer inte, men det finns tillgång till modern teknik och uppenbarligen även lite smått futuristisk sådan, dock ej allt för avancerad (framodlade mutationer bland annat). Om Panem är det enda som finns kvar av mänskligheten framkommer inte heller, även om det är lätt att få den känslan.

Läsaren följer Katniss som bor i distrikt 12 (av totalt 12 distrikt). Hon är 16 år och axlar huvudansvaret för sin familjs försörjning sedan hennes far dog i en gruvexplosion många år tidigare. Distrikten är isolerade från varandra och specialiserade på olika former av näringsverksamhet. Den interaktion som råder mellan distrikten är i form av "hungerspelen", där 24 ungdomar mellan 12-18 år lottas ut för att slåss mot varandra på en stor arena, tills dess att bara en återstår som segrare. Hungerspelen har utformats för att regimen (exakt hur styrelseskicket ser ut framkommer inte helt och hållet, men det som utgör regimen är stationerade i huvudstaden) skall påminna invånarna i distrikten om sin makt över dem. Hungerspelen skapades som följd av uppror i distrikten, som nedkämpades, och där distrikt 13 blev helt utplånat. Hungerspelen visas i tv som underhållning (vadslagning om vem som skall vinna pågår bland annat) för huvudstaden och ja, någon form av tortyr för distrikten. Vissa delar av tävlingen är obligatoriskt att se på.

Sjlvklart bygger handlingen i boken på Katniss deltagande i Hungerspelen, vilket är till följa av att hon tog sin lillasysters plats när lotten föll på denna i "slåttern". Deltagarna från distrikt 12 detta år skapar sensation, och sig själva väldigt farliga fiender.

Boken har blivit omtalad för att vara starkt samhällskritisk, vilket jag funderat mycket över, då jag inte riktigt kan applicera denna framtidsvärld på våran regim. Däremot är det en mer som varning om vad som faktiskt kan hända och olika hot som finns i framtiden.

Min tolkning/tanke: Historien har visat att efter exempelvis ett krig eller kaos (franska revolutionen/första världskriget till exempel) råder en stor oreda. Världen ser inte längre likadan ut, tidigare ledare och strukturer är bortsopade. Kriget/revolutionen är slut, men det finns inget nytt. Människor är osäkra och lättpåverkade, i behov av något att relatera till.

Snabbt som attan (Napoleon/Hitler) finns där människor som tar tillfället i akt, kanske med hedersvärda mål, kanske bara storhetsvansinne, olika från fall till fall och det ena utesluter inte det andra, och börjar återskapa någon form av regim. Hur som helst, dröjer det inte länge (har historien visat) innan dessa människor försöker skapa sitt eget drömsamhälle, där de kanske använder brutala medel för att hålla människor i styr. Grupper emot detta förtryck, rebeller, kommer att formas.

Demokrati är inget medfött eller självklart i människan, vi är inte godare nu än vad vi var på 1700-talet, även om vi har några 1000 års historia som kött på benen att ta lärdom av. Och att då applicera handlingen i "Hungerspelen" på det gamla talesättet
Historien upprepar sig alltid
blir helt plötsligt väldigt adekvat.

Med den teknik vi har idag, med de experiment med gener vi har idag, med det som räknas som underhållning idag (Big Brother till exempel), känns inte handlingen i "Hungerspelen" som en omöjlighet i de spillror människan kanske får resa sig ur efter ett eventuellt tredje världskrig eller liknande.

Detta är självklart bara en av de tankar jag har om någon form av sensmoral i boken. Den satte i alla fall mina rostiga kugghjul i rullning och mer tankar lät dyka upp. Boken tar med hjälp av Katniss, stylisten Cinna, distrikt 12 manliga deltagare Peeta också upp att det inom vissa människor alltid finns en vilja att förändra och styrkan i kärlek och frihetslängtan.

Nu väntar jag bara på att få komma iväg till en bokaffär och köpa "fatta eld", men ganska givet är att "Hungerspelen" var upptakten till något mycket större för Katniss och Panem. EN riktigt bra bok som hade ett ordentligt avslut. Inte så som vissa serier kan vara att en bok avslutas mitt i ett drama och man måste köpa nästa för att se vad som händer. Den avslutas helt klart med en andningspaus, dock med material för mer.

Att det gjorts film av denna bok är inte alls förvånande. Den är extremt bra, lättläst och spännande.
Väl mött

tisdag 17 juli 2012

The betrayal of Natalie Hargrove

Tre böcker har avverkats sedan jag skrev något sist. Jag blev klar med senaste delen av Jungstedts gotlandskriminalare, "Den sista akten", "Marley och jag" samt "The Betrayal of Natalie Hargrove" av Kate Lauren. Tanken är väl att säga något om dem alla, men idag tänkte jag skriva något om den senaste.

Jag har läst tre böcker förutom denna av Kate Lauren, nämligen Fallen serien. Dessa riktar sig mot en yngre publik än mig tror jag, men jag gillade ju Twillight och det var inte så länge sen jag var tonåring heller (även om jag läste min första Dostojevskij som 12-åring).

"The betrayal of Natalie Hargrove" Handlar om Natalie, som är uppväxt i en tailer park i den sämre delen av staden men som genom sin mammas "social climbing" hamnat i en helt annan social kontext där hon är en populär målmedveten (och iskall) tjej i ett överklassgymnasium.

Då boken är skriven i "jag form" får man historien berättat för sig ur Natalies perspektiv, vilket gör att i alla fall jag kan komma på mig själv med att sympatisera med hennes sätt att agera och tänka även om hon by truth är en riktig bitch.

Något som är genomgående för Lauren enligt mig är att det dröjer långt in i berättelsen innan det faktiskt sker något, vilket även gjorde sig gällande för denna bok. Dramat i boken var kort och inte speciellt intensivt, slutet ngt oväntat och den lämnade många trådar öppna och pusselbitar att pyssla ihop själv.

Jag förväntade mig helt klart övernaturliga inslag vilka var få och väldigt subtila, inte alls som i Fallen böckerna.

En tidigare åsikt om denna bok jag såg i någon blogg var att den var som en modern version av MacBeth, och ja, jag kan tycka att det är en bra beskrivning, en klassisk tragedi med samma inslag.

Omslaget är vackert, berättelsen är vacker på sitt sätt och språket likaså.

Det absolut bästa med boken är faktiskt titeln kombinerat med slutet. Vem det faktiskt var som "svek" Natalie... Högst oväntat men genialt.

Slutsats: Mer läsvärd än Fallen böckerna, vacker på ett mörkt sett, enkel och inte aldelles förutsägbar.


- Postat från min Iphone

söndag 8 juli 2012

Marian Keyes, John Grogan och Paulo Coelho.

Ja, just nu läser jag tre böcker samtidigt, en av vardera nämnd författare. Valkyriorna av Coelho, Marley och jag av Grogan samt Oväntat besök på Star Street av Keyes. Samtliga på svenska faktiskt.

Jag brukar gilla Keyes böcker, som en sådan bok man läser emellan en Dostojevskij för att rensa hjärnan, men denna är inte alls lika underhållande som de andra böcker jag läst av henne. Är i och för sig inte ens halvvägs igenom men ändå... Brukar gråta av skratt i vanliga fall.

Det jag tidigare läst av Coelho är
Alkemisten vilken jag fastnade för. Denna ställde jag i bokhyllan ganska strax efter att jag börjat läsa den, ingen sträckläsning där inte. Kan dock ej påstå att jag finner den dålig.

Marley och jag började jag läsa igår i brist på annat. Den låg hemma hos min älskling, och ligger kvar där. Självbiografiska böcker är speciella men hitills gillar jag den.

Så det är lite vad jag läser just nu. Rescensioner kommer senare.

Väl mött!
Nadja


- Postat från min Iphone